ja. tro det eller ej. men jag kan också tänka hahaha... (trött tjej).

 

Nu seriöst.

Jag förstår inte hur människor i min ålder, kan bete sig som små dagisbarn. 

Att vänner kan visa en sådan omogenhet. eller nja, kanske snarare kan visa hur lite man faktiskt betyder för de. antar jag.

svårt att sätta ord på det.

 

Men när en nära vän står och ljuger en rakt upp i ansiktet. och man vet att allt är en lögn, men lixom kan inte riktigt säga ifrån.. den känslan. 

Eller när någon verkligen visar att man inte ska vara med. att de klarar sig aldeles utmärkt själva, näst in till bättre. men säger något helt annat. den känslan.

 

känslan är svår att förklara. ilska. sviken.

nej jag vet faktiskt inte längre.

 

känslan är på något sätt tom. om nu känslor kan vara det.